eerydberg

jag vet inte hur jag ska börja...
vi träffades första gången den 18 juli 2007 och det var hittills den bästa dagen i mitt liv.
jag blev kär för första gången... och vid första ögonkastet
när jag såg dig komma cyklade runt hörnet så verkligen pirrade det i magen
och första kyssen minns jag som om det vore i går
och det pirrar fortfarande i magen när jag tänker på den
och när jag "ägde" ut dig i golf, när vi tävla om vem som skulle få flest kyssar på 9 hål
och när vi va barnvakt åt Linn och massa annat
våra långa telefonsamtal sent på nätterna och
första gången vi pratade i telefonen förstod jag inte ett ord av vad du sa (a'
men jag lärde mig att förstå värmländska hehe (a'
idag är du en av mina bästa vänner och jag kan inte förklara hur glad jag är över det
vi snackar fortfarande i telefon då och då och då gör du inget annat än mobbar mig :)
jag pratar med dig när jag är orolig över saker och du brukar lugna ner mig
vi har bara känt varandra i 2 ½ år, men det känns som att jag har känt dig i hela mitt liv
jag fick aldrig chansen att säga "jag älskar dig" till dig,
även fast jag älskade dig så otroligt mycket under tiden som vi var tillsammans
du fick mig att insé vad kärlek och vänskap va för något.
jag älskar dig vännen min, vänner föralltid?